HÅGELBYPARKEN
For children Hågelbyparken is an exciting adventure! Here, they throw themselves into the jumble of play on the large open grass areas and on the fanciful playground. Or go on […]
Uppgifter om försenade fakturor
På grund av tekniska problem har distributionen av fakturor under den senaste månaden blivit försenad, vilket har påverkat många av våra invånare. Vi beklagar olägenheterna och arbetar intensivt för att […]
Nystart för bussterminalen i Tumba
I den växande stadsdelen Tumba pågår en omfattande utveckling som för närvarande innefattar upprättandet av en ny bussterminal och byggandet av cirka 270 nya bostäder. Dessutom genomförs en fortlöpande utvidgning […]
Blåklintsparken
Blåklintsparken ligger i Hallunda och många passerar parken dagligen på väg till Hallunda centrum. Blåklintsparken är en av fem stora parker i Hallunda-Norsborg som bär blomnamn. Parken rustades upp under […]
Sturehofs Slott Johan Liljencrantz.
Det var Gustav III som var kung i Sverige vid den här tiden, och det var den gustavianska stilen som gällde. Den följde efter rokokon som ju var sirlig och krusidullig med alla sina svulstiga former och överdådiga utsmyckningar. Den gustavianska stilen präglades av funktionalism och innebar en rejäl uppstramning i stiluttrycket.
När det gällde att inreda slottet med eldstäder så hade Johan Liljencrantz en alldeles särskild fördel: han ägde nämligen Mariebergs Porslinsfabrik. Fabriken hade inte tillverkat kakelugnar tidigare när de fick stor-ordern att göra alla kakelugnarna till Sturehofs Slott, men de gick tillväga på samma sätt som när de tillverkade porslinsserviser och de blev snabbt de allra skickligaste kakelugnsmakarna i hela landet. Men kostade det så smakade det … Omräknat till dagens penningvärde kostade varje Marieberg-kakelugn 200 000-400 000 kronor!!! Det innebar i praktiken att de enda som hade råd med en ”Mariebergare” var i princip de som själva hade ägarintressen i Mariebergs kakelugnfabrik.
I dag känner man endast till ett fåtal kakelugnar, senaste rön pekar på ett nittiotal, som tillverkades av Marieberg under den här tiden, och av dessa finns hela 20 stycken på Johan Liljencrantz Sturehof. Det gör med andra ord slottet till en unik plats där de vackra kakelugnarna från Marieberg kan beskådas i så gott som varje rum.
Med så dyrbara och vackra kakelugnar så utgick man förstås från kakelugnen när man skulle inreda rummet, vilket syns tydligt på Sturehofs Slott. I exempelvis det gröna förmaket står en storslagen vit kakelugn med ett mönster av rosa/röda rosor och gröna blad. Där plockade man mycket medvetet upp den gröna färgen i sidentapeterna och möblernas klädsel så att helheten harmonierar mycket vackert.
Visst kan det väl tyckas onödigt luxuöst att Sturehofs Slott till och med har en Mariebergskakelugn inuti skafferiet i köket!?! Även om Liljencrantz inte sparade på något när Sturehof byggdes, så skulle nog inte ens han ha placerat en Mariebergare i skafferiet. Nej, förklaringen ligger i att vid den här tiden placerade man ogärna köket inuti huvudbyggnaden eftersom kök oftast var den plats där eldsvådor startade. Köket på Sturehof fanns därför från början placerat i en av flyglarna och maten fick bäras tvärs över gården och in i huvudbyggnaden. Men i början av 1900-talet hade brandsäkerheten förbättrats och det ansågs som en onödigt krånlig lösning att ha köket ute i en sidobyggnad. Då byggde man ett nytt kök i ett tidigare sällskapsrum inuti själva slottsbyggnaden – varvid Mariebergskakelugnen kom att hamna inuti skafferiet!
Källa: